Livsrummet

Allt sys för hand, om det ska vara riktigt.  Leksands medeltidsmarknad är kul, trevlig, god och intressant. Intressant ur många synvinklar. Alla kunniga hantverkare är intressanta, roliga gycklare är underhållande, duktiga musiker underbart och roliga skådespelare som går in för sina roller är kul. Jag mötte t ex skatteindrivaren men en bok i handen, boken verkade bekant och det gjorde skatteindrivaren också. Det var jag som gjort boken. Alla är seriöst medeltidsmässiga, glasögon, hörapparat och kamera är tillåtet men mobiltelefon betraktas som trolltyg och hanterar man en sådan är risken att fogen kommer och sätter en i stupstocken till allmän varnagel. Men det är inte värre än att man kan smita när fogden vänder ryggen till. Men hur kommer det sig att medeltiden blivit så modern? Och lajv, varför ägnar ungdomar (i alla åldrar) så mycket tid att göra så tidstypisk utrustning som möjligt för att det ska bli riktigt. Jag är full av beundran men jag undrar hur det kommer sig. Tar ma

växlande väderlek är inte kul när man har loppis i bakluckan En väninnan ska flytta, hon har sålt det stora huset och köpt en lägenhet. Nu ska huset röjas.   De tre barnen var måttligt intresserade av pinaler från 80-talet, broderade dukar från 60-talet och ljuslyktor från alla tider. En annan väninna ska också flytta från stora lägenheten till mindre, långt bort. Båda ville ha hjälp, sällskap och moraliskt stöd på bakluckeloppis. Jag följde med och agerade avbytare och reklamare, Det är så mycket lättare att prata för andras varor. 60 bakluckor var öppna på regementsområdet i Falun. Alla hade ungefär samma innehåll. Det fanns också metervis med handvävda löpare i cottolin, jättestora linnedukar, och gardiner, för det var så det skulle vara på 70-talet. För att inte tala om alla böcker som man bara måste läsa, då, på den tiden. Den ena väninnan visade avtackningspresenter hon fått efter föreläsningar och kurser. De var inte uppackade. Och jag minns mors suck när vi hjälpte till att

Klassen har varit på simhallen Jag har kommit fram till kartongerna med barnteckningar. Där blev det stopp och sedan kom Hemslöjdstidningen så det blev ännu mera paus. Den var lite splittrad den här gången den fortfarande bra. Doften när man öppnar tidningen är en löftesrik doft som väcker förväntningar och inspiration. Och jag letade fram ullgarn (det var inte svårt) och trädde upp maskrosorna, återstår att se hur de ser ut i morgon, vadå? Köp tidningen och läs själv. Sonen ritar båtar Så blev det röjning ingen, kartongerna med barnteckningar. Jag tänkte att de skulle bli en kartong när jag var klar, men det var svårt och plågsamt, som en senkommen abort. Dottern drömmer om hästar Det var underbara huvudfotingar i början, sedan kom detaljrika bilder och berättelser.  Det har ritats mycket i det här huset. Kartong som blev kvar är  ganska stor.

Vad är det man sparar för? Alla de här tidskrifterna t ex,  inte läste jag dom så energiskt och jag begrep ganska lite av det jag läste och minns nästan inget. Det är mest kulturdebatt och kvinnokamp. Och rätt som det var dök en tidning med Eva Moberg upp. Hon dog i söndags. Det blev stillestånd i röjandet för jag måste ju läsa, jag kollade hennes hemsida och kunde konstatera att där stod ingenting om att hon inte var med längre. Lösenord, användarnamn? Har våra anhöriga koll på det och vad händer när vi inte längre har koll själva?

Varför spar man? Kommer jag någonsin att läsa dom igen? Dottern när på väg hem efter studier i Uppsala. Hon behöver utrymme och jag röjer. Idag har jag varit på vinden och åstadkommit en kvadratmeter golvyta. Det räcker inte långt.  På väg ut är ett par kubikmeter viktiga papper från 80-talet.  Protokoll och rapporter t ex. Böcker och tidskrifter hoppas jag att någon vill ha. Det är bara litteratur om litteratur och mest tidskrifter, varken trädgårdsböcker eller textilböcker.  När jag kom till lådorna med böcker som Tumba berättar och Travsportens historia så insåg jag att jag antingen borde ta lådorna under armen och smyga ut tyst eller heroiskt påpeka faktum. Här behövs utrymme!

Rödbetsbiff med fetaost, risotto på nakenhavre och pumpabiff En av damerna i gänget fyllde år och gänget bjöd på en resa, det är ju bra att ha någon att skylla på när man vill iväg själv. Målet blev lunch på Albertina i Skärså  och middag och övernattning på Växhuset  i skogen mellan Söderhamn och Bollnäs. Båda ställena är mycket väl värda besök. Vilka ställen det finns!  Och jag blir så imponerad och glad över det engagemang och den uppfinningsrikedom och kunskap som man kan hitta i skogen.   Åk dit

Sover Vintern var tuff men det var förvånansvärt få växter som frös ihjäl. Piprankan är icke mera men den var på fallrepet redan förra året. Att timjan gick åt förvånar mig lite men lavendeln hade inte en chans på de här breddgraderna. Men vinet, det ömmade jag särskilt för och jag har ju stått och stirrat förhoppningsfullt på de torra pinnarna och försökt se om knopparna blivit lite större sedan i går, eller förrgår. Det hade de inte och jag gav upp. Vinet hade frusit men jag är en sentimental tant så jag kunde bara inte med att ta bort det direkt. Och allt går att återanvända så de gamla torra grenarna fick bli klätterställning åt luktärter. Jag böjde mig ner och krafsade lite i jorden för att pilla ner frön. Jättevakna Då såg jag knopparna! Den lever! Den hade börjat sätta knopp nerifrån. Visst ska man prata med växter men att omfamna en vinranka och sucka Lilla gumman tack för att du överlevt! Det är kanske att ta i.  Kanske. 

Det kommer att bli vinter igen, en del är förberedda, själv tänker jag gå i ide. Alla skickliga stickerskor kan lägga upp ett lager med vantar tills eländet kommer.  Till den som inte gillar vintern stickar man de blå som fanns på en hemsida , med prylar och vars namn jag inte minns   men man får nog imporvisera för stickbeskrivning hittade jag inte.  Julklapp till de nyförälskade hittar man på  Månadens mönster , en riktigt trevlig blogg.

Odlingsbänkarna är på plats, jag har sått och ett fridfullt vårregn har vattnat. Fiberduken hålls uppe med kompostnät, annars var Tootitosh idé med lagom långa bitar vattenslang och pinnar också bra. Sedan var det gångarna emellan lådorna som maken vägrade att klippa gräs i. Inga problem hävdade jag, man täcker med bark. Ja så blev det markduk då och så var det barken… Man är ingen duktig konsument när man har a-kassa men man är uppfinningsrik.  Att köpa bark mitt i skogsbygden känns fel. Man kan t ex åka till bysågen och städa lite istället. Det blev mycket bark och väldigt bra. Riktigt bra blev det. Sedan kom vännen Kalle från Sundviks trädgård där Hillevi odlar tomater. Hon hade skickat med tre plantor, dom ser lite annorlunda ut än mina, jag försöker hävda att mina är en annan sort, dvärg eller mini eller nåt sånt. Sedan kom det en hagelskur. Hoppas att det inte har haglat på hjortron-blommen.

Pappas hatt Syrran röjer med en oroväckande frenesi och undrade om någon av mina barn var intresserade av morfars hattar. Ja alldeles säkert sa jag och fick hattarna med mig hem. Sonen (som saknar hemsida eftersom han läser datateknik ?) frågade vad det var för storlek och jag undersökte saken, någon storlek hittade jag inte men platsannonser. Pappa har lagt i en hopvikt bit av Dagens Nyheter från den 2 april 1958 under svettremmen. Det är platsannonser och bl annat kan man läsa: Till vår ekonomiavdelning söka vi ALLROUND KONTORSDAM med examen från handelsgymnasium för tillträde omkr, 1/5. Arbetsuppgifterna äro skiftande och omfattar förutom ekonomigöromål och personalärenden även korrespondens på engelska, tyska och även något franska. Svar med sedvanliga handlingar och med uppgifter om löneanspråk torde ställas till ingenjör Carlsson som lämnar upplysningar per telefon 230980 INTERNATIONELLA SIPOREX AB Sveavägen 21 Lite mer rakt på sak Det var stil på platsannonserna på den

En gång för länge sedan skrev jag på kylskåpsdörren: Älsklig! Bygg en verkstad. Och då gjorde han det. Ja det tog ju lite tid både med resonemang och byggande men en liten verkstad blev det. Det var tänkt att jag skulle ha bokbinderi där men tyvärr så fick jag tumledsartros så det blev inget av med det. Nu står det en vävstol där, bl a. Men principen att be om hjälp fungerar ju bra så häromdagen sa jag Älskling, jag vill ha två odlingsbäddar. Jaha, sa maken och så hjälptes vi åt att såga och spika ihop lådorna. Två stycken, 3x1 meter. Kartongerna som golvet kom i.  Så ringde jag sakkunskapen på Stackmora trädgård och bad om råd. Måste jag ta bort mossan först? Vilken markduk ska jag ha?  Den kloka mannen som värnade om sitt rykte sa, strunta i mossan och lägg gamla pappkartonger i botten och jorden ovanpå. Mossan dör i samma takt som kartongerna förmultnar (och jag som tjatat så att maken ska köra bort alla gamla pappkartonger). Här ska det prunka! Jord, sa jag lite tankspritt

Det var marknad i Rättvik i helgen. Det är en mycket stor marknad och det kommer tusentals människor till Rättvik den helgen. Jag skulle igenom och det brukar ta tid p g a trafiken så jag bestämde mig för att stanna och kolla lite.  Eftersom jag ville kika in på Folkmusikens hus så parkerade jag där. Enligt praxis är det föreningar som sköter parkeringar och får lite inkomster på det. Vid Folkmusikens hus kan man förvänta sig att spelmanslaget sköter parkeringen. Men så var det inte, där stod Karateföreningen! Och Folkmusikens hus var stängt! Denna helg när byn är överbefolkad! Jag tog alla ginvägar jag kunde för att komma till slöjdstugan och hantverkarna och köpte fruktbröd, valnötsbröd, en ljuvlig kopp och en onödigt god ost från Ovanmyra gårdsmejeri. Det var både si och så med det marknadsbesöket alltså.

Pedagogiskt garn, ljust och grova stickor. Så jag ser vad jag gör. Nästan som i folkskolan när jag kämpade med min första grytlapp i knarrigt ljusvekegarn.  Undrar om det var ljusvekegarn förresten, så grovt och stumt och svårbearbetat som det var så var det inte särskilt pedagogiskt  men säkert billigt. Jag har testat med Järbo Saga. Betydligt grövre än det rekommenderade Kid Mohair.   Om jag fortsätter med den här sjalen så kommer det att bli en fotsid yllecape eller i värsta fall ett indiantält för vinterbruk. Mönstret valde jag för att det såg lätt ut och med pedagogiskt garn blev det jättetråkigt. Jag tror jag övergår till att sticka provlappar. Eftersom jag är lycklig ägare till Stickboken så har jag ju alla möjligheter att lära mig. Men så var det ju både trädgården och vävstolen som kräver uppmärksamhet. Och Arbetsförmedlingen.

Hittade en ny blogg att drömma med, Stickboksbloggen Det är tur att de ekonomiska realiteterna sätter gränser.

En sådan här skulle jag vilja sticka, t ex I går hälsade jag på en granne i ett stick-ärende, hon visade en stickning som var nästan klar. Det var ett spetsstickat överkast till en dubbelsäng! I tunt bomullsgarn. Full av beundran för en sådan uthållighet berättade jag det för gänget på kvällen. Tänk att hon stickar ett överkast till en dubbelsäng! sa jag och var imponerad. Ja, vad har man såna till? undrade en väninna som hade mera hygieniska aspekter på bäddandet. Maken som just kommit in och inte riktigt hängde med i resonemanget konstaterade kallt att Man låter dom hållas. Det är skönt att höra att han har tålamod med nörderier av alla de slag.

Så skönt med en så avslappnad kväll. Det blev knytismiddag med gänget och avslutning i växthuset. Lite trångt och lite kallt om fötterna och riktigt mysigt. Med kaminens hjälp fick jag upp temperaturen till 18 grader. Men det blir kallt i natt så det blir lite spännande att se hur det går med pelargonerna som får vara kvar i växthuset. Och så är det 1-a maj, kungen har blivit 65 och jag håller med om att hela hovet bör bolagiseras. Eller i alla fall K-märkas. Regeringen privatiserar ju allt de kan så varför inte hovet? Det skulle man kunna kräva i ett demonstrationståg!