Livsrummet

 Nu är det vinter med snö och några grader kallt, ganska trevligt. Vitt är ju fint och gråskalor. Det är sådär julkortsvackert Snö och rimfrost i skogen Liten färgklick piggar ju ändå upp   Blev så inspirerad så jag letade på ett par pjäxor, återstår att se om jag hittar kompatibla skidor. Skidspåren lär ska vara riktigt fina har jag hört.

 Efter denna intensiva höst med Mora sommardräkt blev det stiltje, postprojektkänslan slog till med full kraft och jag irrade omkring och kände mig vilsen.  Slöjda måste man ju men vad?  Skulle jag försöka göra något av näver? Näver har jag har gott om eller skulle jag göra halmoro, halm har jag också gott om? Inte såna där stora tjusiga halmkronor som   Lars Åke Backman Halmslöjd . Lite mindre som jag kan ha i fönstret. Eller skulle jag testa att göra krympburkar, äntligen?  Ingen av tekniker kan jag ordentligt men jag vill pröva.  Men jag har ju en massa ull som borde spinnas också. Så var det ju julen som var i antågande men eftersom allt varit inställt så var väl den också inställd? Eller? Vi märkte verkligen inte mycket av den och den gången jag gav mig iväg för att handla mat skulle jag också handla blommor tänkte jag. De gamla har tagit slut i brist på sol och omvårdnad. Men det glömde jag naturligtvis när jag störtade genom butiken halv nio på kvällen.  Det är obehagligt att gå

 Slutligen fick jag ihop det Det gröna livet i grön korndräll och den vita halvyllekjolen. Det var inte lätt. Ömsom var kjolen för vid och ömsom var den för snäv och livet satt inte riktigt bra och jag sprättade och sydde om gång på gång. Livet var för långt (?) så kjolen hängde ner på höfterna så det fick jag korta av och då måste jag ta loss banden och sy om dom. Kjolen för för lång i förhållande till förklädet så jag fick kapa kjolen och flytta linningen. Ibland var jag lite uppgiven men karantänen verkar bli lång så tid fanns det ju och material och jag hade absolut inget att skylla på. Bit ihop, ta ett stygn i taget. Sjalen och förklädet var ju klara    Och TADA!! så blev hela dräkten klar! Nej, det är den inte, det fattas lite småfix som t ex hyska och hake som håller ihop kjolen och en hyska i livet, (den som saknas ligger nog i dammsugarpåsen). Men jag vill inte gå i affärer nu. Axelbanden måste jag nog också justera men det är lite svårt när man är ensam, maken är inte så bra

 Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar.  Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel. Jag sydde på maskin och kollade på Gretas exempel.  Sedan sydde jag tre parallella trådar rakt igenom alla veck och bestäm hur mycket det ska dras ihop. Det beror på midjemåttet. Fast det beror ju på, som vanligt. Förr i tiden hände det sig att kvinnor ändrade form, då som nu, blev gravida ibland och smala ibland därför hade man midjan högre upp. Då kan man uthärda en stadig middag undan att lida p g a en trång linning.  Alla vecken ska fästas men inte alldeles tätt utan lite förskjutna, Gretas exempel får vägleda Så

 Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång. Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden. Problemet med bystvecken fixade jag genom att dra i rejält med rynktråd och hålla in tyget på skrådden. Sen var det väl bara att sy ihop då. trodde jag Nej visst nej, det var ju banden också. Banden på ryggen kallas strålar och finns på väldigt många dräkter. Att bandkanta runt med ett rakvävt band är en strid, Rynktråd hjälper igen. Och så hela vägen runt, för hand. Det hade inte varit lättare med sämskskinn. I böckerna berättas det om dräkterna och hur de förändrats men inte hur man har sytt. Den bruna boken (Mora dräktbok, Moradräkten vid olika högtider) finns hos

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade. Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet.  Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka. Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning , långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... ma