Livsrummet

Beda Larsson född 1865 tyckte att det var synd att gammal metoder försvann så hon satt igång och leta reda på gamla kunskaper om växtfärgning, Beda gick på Mora folkhögskola och Emma Zorn blev också intresserad. Det var ju så med Zorns, de ville bevara gamla kunskaper, tekniker och metoder. Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån. Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr. Den här bilden är från  Linneaskariskullas  blogg  och där finns det mycket grannlåt Så Beda tog sig an växtfärgning, det var ju ingen som intresserade sig för sånt när det kom nya fina färger som var så enkla att färga med. Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade. Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga

När Greta från Våmhus kom lunkande genom korridoren på akuten och sa –Men lungen di pöjk, bajda, eta va föll int nå. (Men lugna dig pojk, vänta lite, det där var väl inte något) Då blev man lugn. Det var alltså en snickare som hade skurit sig i handen och behövde sys, han var lugn men AT-läkaren  vimsade omkring och var upprörd över såret och han behövde lugnas ner. Bajda, heter det alltså på dalska, dvs de flesta bydialekter. Dalska har aldrig varit ett skriftspråk men används ändå ibland i text, på Facebook t ex. Sånt är kul Jag uppfattar bida som att man väntar på det rätta tillfället, rätt läge liksom. Inte bara vänta i största allmänhet. Att bida sin tid är en stillsam syssla, men observant. Man bidar inte sin tid vid busshållplatsen, där väntar man bara, och man väntar på att telefonen ska ringa och på att posten ska komma och ungar och man väntar och väntar. Men när bidar man sin tid egentligen? Jag tänker på alla som sitter och väntar på asylboenden, bidar dom sin

Vår router har lagt av och vägrar absolut ha kontakt åt något håll, dessutom ser det ut som ett flipperspel och blinkar i alla möjliga färger. Så nu ska jag försöka manövrera ut det här via mobilen. Håll tummarna. Absolut är alltså temat för veckans blogg Det är inte det lättaste att blogga om ett ord men jag vill absolut försöka. Absolut…?, sa jag fundersamt och maken konstaterade surt att Absolut vodka såldes till Frankrike av den borgerliga regeringen och med i köpet följde Gammeldansk (kryddat brännvin). Den försäljningen var ett stort svek enligt maken. Men absolut är ett mycket bestämt ord. Enligt SAOL betyder det fullständigt, oinskränkt och ovillkorligt. Och så döper man en spritsort till det, full kan jag förstå men fullständigt och ovillkorligt känns väldigt konstigt. Det känns lite som om ordet absolut blivit kidnappat och numera är synonymt med en spritsort.. En gång för länge sedan var jag på en föreläsning med en logotypeanalytiker. Det var en invan