Varför blogga?

Om att skriva blogg
Varför gör man det? Ja mest för att det känns lite ensamt här i skogsbrynet ibland och ofta för att ställa frågor rakt ut i etern. Hur beskär man Physalis? T ex.
Eller för att berätta något som jag själv har funderat över och fått svar på, slitna tumleder t ex. Hela den bloggen handlar ju om höger tumled, problemen, operationen, diskussionen med försäkringskassa och läkaren och återtåget till jobbet.
Men får jag några kommentarer, nej det är sällan och jag undrar varför. Själv är jag väldigt pigg på att kommentera andra.
Jag vet ju att ni är där, jag har sett er, Ha! Dvs jag kan se i besöksstatistiken i vilken stad mina läsare finns. Alltså sitter jag här och undrar om det där gänget i Bromma, vilka är det, och Örebro. Att jag har ganska många besökare här hemikring är ju en sak men Kanada, Brasilien, Turkiet och Moskva förvånar mig lite.
Ja varför bloggar man?

Kommentarer

  1. Lilla B29 augusti 2010 kl. 17:30

    Ja, varför bloggar man? Min blogg startade jag för att visa min syster som bor på annan ort hur det förhoppningsvis skulle ta sig i min trädgård och i växthuset. Tänkte aldrig att jag skulle få några besökare mer än släkten.
    Tack för smultronplantorna med de vita bären! Det funkade - fåglarna tog dem inte.

    SvaraRadera
  2. englundskan29 augusti 2010 kl. 21:38

    Din blogg använder jag som uppslagsbok och den har ju lett mig vidare till flera intressanta kunniga bloggare. Det är bra. Men jag saknar samtalen, inte debatter med ironi och spydigheter och inte bara beröm och gullande. Det blir lätt så ytligt och ansvarslöst när man kan vara anonym.
    Å andra sidan kanske man inte för sådana samtal i växthuset ... tja varför inte förresten.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer