Garn


I livsrummet ska det naturligtvis hantverkas. Annars är det ju inget liv. Nu är min hand i stridsdugligt skick igen, eller stickdugligt är det nog. Lagom till denna återerövrade funktion började väninnan rensa ut i sitt barndomshem.
Där fanns det garn, mamman var väverska och textilkonstnär och det fanns säckvis med Bergå filtgarn, mattgarn, ryagarn, grovullsgarn mm. Detta finns nu i min verkstad och jag hjälper henne att avyttra det så gott jag kan. Garnet på bilden är kanske en tiondel av garnberget.
Dessutom fanns det mängder med kläder från 50-60-talet. Handvävda ylletyger, välsydda modeller med klädda knappar och prydligt handsydda knapphål. En bit textilhistoria.
Men var ska vi göra av det?

Kommentarer

  1. Annica och Eva21 april 2010 kl. 22:31

    Men åh! Vill ha kläderna. Kan du inte lägga ut bilder och storlekar på bloggen?

    SvaraRadera
  2. Erika22 april 2010 kl. 06:20

    Godmorgon,

    Vilket sammanträffande. Jag har gjort samma sak, med hemvävda tyger, kläder och garner - från Bergå, senast för fem år sedan. Min mamma var vävlärare, jag växte upp nära Bergå (som fanns kvar i liten skala för några år sedan, hoppas de fortfarande finns kvar och att fler upptäcker att de finns).

    Jag skänkte bort det mesta, sparade en del. Slängde mängder också. Känns bäst när saker kommer till användning. Min 9-åriga dotter har lärt sig sticka på fritis i vinter - kanske ett fritis / skolan skulle bli glada för garnet?

    Lycka till, kan bara säga att det är en viss lättnad när det är gjort.

    Kram, Erika Lunding

    SvaraRadera
  3. englundskan22 april 2010 kl. 22:49

    Swedenmark-Wennström: Kläderna är i storlek 36-38, och det var ju några kilo sedan det funkade. Jag funderar på att lägga ut bider men jag vill kolla med ägarinnan först.

    Erika: Visst är det bäst om det kommer till folk som förstår vad det är och jag tror inte att klädinsamlingar är rätt ställe. Hur användbart är det med en fodrad ylleklänning på Haiti?
    Mycket av materialet gick till Diakonicenter men större delen kommer att säljas genom mig. Väninnan får väl skicka får väl skicka pengarna till Haiti istället.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer