Livsrummet

Om man ska bygga växthus kan man göra det enkelt för sig. Köpa ett färdigt. Det jag ville ha går på åtskilliga tusen mer än jag hade. Men skam den som ger sig för så futtiga fakta och bättre brödlös än rådlös. Bekanta skulle byta ut sina fönster i villa från tvåglas till treglas. Jag ville köpa de gamla fönstren men bekantingen ville inte sälja. Jag skulle få fönstren menade de men jag vill gärna betala och efter segslitna förhandlingar kom vi fram till 50 öre. Vi var där när fönstren byttes och det var lite märkligt att se. Mannen i huset och min man make stod på gräsmattan och pratade. Hustrun och jag stod inne i huset och montören hade just satt ett fönster på plats och justerade det sista. Sen stängde han fönstret och det blev alldeles tyst. Vi tittade på varandra och vi tittade ut och vi såg att herrarna på gräsmattan pratade och att bilarna på vägen rörde sig, men det hördes ingenting. Jag tänkte på mamma och innanfönstren som skulle ut på våren och sättas tillbaka på hösten, ...

Semestern var slut och trots att jättebjörken var fälld och bortburen, Jätteroten var uppgrävd och bortforslad så hade det inte blivit något växthus. Det hade tagit ett par år. Hösten började göra sig vacker, en kylig skönhet. Morgnarna som källvatten i kristallglas och när solen steg blev det åter högsommar och morgonens långbyxor byttes till sommarklänningen som åkte av mot kvällningen och långbyxorna kom på igen. Det började dra råkallt och knotten kom i horden. I ett växthus skulle man kunna sitta i lä och ha värmen kvar en stund till på kvällen menade jag. Men maken frös inte och knotten besvärade honom inte. En natt i mitten av augusti var det varning för nattfrost. Det är likadant vartenda år och jag glömmer det alltid. Dags att kånka blommor, pelargoner och krasse och alla de andra som inte tål något.   Av någon anledning åker penséerna in också, de är ju faktiskt frosthärdiga, i alla fall var de det i våras. Det är en gammal vana det där att få penséerna att klara ...

Jättebjörken var fälld och bortskänkt till vedbehövande granne. Det var förra året och nu var det alltså 2005 Roten var kvar och där den var skulle jag ha växthuset. En liten dröm som mer och mer tog formen av ett luftslott. Roten skulle bort, maken instämde och fortsatte veckopendla till Stockholm. Jag tog en yxa och en såg och tänkte att det var väl själva den om jag inte ska kunna fixa det här. Det är väl bara att gräva och såga och hugga i. Min lilla yxa och min slöa såg var inget som Roten lät sig påverkas av. En plastsked hade känts nästan lika effektiv. Naturen får väl ha sin gång tänkte jag och gav upp. Roten skulle få ruttna bort. Men det kan ju ta några år insåg jag och sånt tålamod har jag verkligen inte. Men jag har mina kontakter och en av dom, Arne med Jättetraktorn, är nästan en idol. Yrkesskicklighet är alltid beundransvärt. Jag mötte Arne en kvällspromenad och berättade om mitt problem. Han hummade lite och sa att den kunde han väl ta någon dag. Tre dagar senare kom h...

Björken Ett litet hus att sitta och läsa i när sommarkvällarna inte räcker till, när myggen blir för svår eller när det regnar och blåser. Det var det jag planerade med när jag stod på gräsmattan och tittade på Den Stora Björken som stod i hörnet av tomten. – Går det att ta ner den? frågade jag maken diplomatiskt och undvek att använda personligt pronomen. Jodå det skulle väl gå, menade han lite slarvigt utan att begrunda situationen. Björken var kluven ganska långt ner. Som ett Y med kort skaft. Den ena stammen lutade sig över grannens tvättstuga och den andra över dotterns rum. Hela björkfan lutade lite försiktigt mot den stolpe som försörjer grannens hus med elström. Vår gräsmatta var inte lika lång som björken. Den måste tas ner i etapper. Maken tog en stege och motorsågen och klättrade upp och började såga av grenar. Där brast det för mig och jag insåg att jag inte klarar av att se min själs älskade stå och vingla på en stege fem meter upp och jonglera med en motorsåg. H...

Idén Det var ovanligt vacker väder den sommaren och jag jobbade, hela sommaren, som fotfolket i turistbranschen gör. Det är bara cheferna som tar sommarsemester med förklaringen att de har förberett sommarsäsongen och jobbat så hårt så de måste ha sommarsemester. I september var alla tillbaka på jobbet och jag avrundade och redovisade sommarens verksamhet och stapplade hem och för att ha en välförtjänt semester. Det har jag gjort förr och det har inte varit några problem. Men det var det den här gången. Andra somrar hade jag med friskt mod rensat hallonhäcken, grävt om landen, putsat fönstren, vänt komposten och höststädat hela huset. Men nu ville inte arbetslusten infinna sig. – Varför ska jag? Undrade jag med betoning på varje ord. Jag ville sitta ute på gräsmattan och läsa på förmiddagarna, sen ska man cykla och bada på eftermiddagen och på kvällen ska man äta gott och dricka vin med vänner och bekanta i trädgården. Grannarna hade berättat och visst hade jag varit ...

Hoppsan, jag skulle ju bara fråga en kunnig människa om och när jag ska tjyva min Physalis och plötsligt har jag gjort en blogg. Ja det må vara hänt, inte helt oplanerat faktiskt. Här kommer jag att publicera den rafflande historien om hur det gick till när jag fick mitt livsrum, dvs växthus. Men inte ikväll, nu ska jag gå ut och tjyva Physalisen.