Livsrummet

Jag brukar sätta potatis i hinkar tidigt och hoppas få färskpotatis till midsommar. Det har väl gått sådär lagom bra, oftast har jag glömt bort att vattna eller glömt var jag ställde hinkarna. Ett år var jag så fiffig så jag ställde hinkarna i takdroppet från växthuset. Den försommaren regnade det så mycket så alltihop ruttnade. I år glömde jag att jag lagt potatisar på groddning i en papperspåse ovanpå kylskåpet. Men nog hade dom grott. Olgakatt föreslog att jag skulle stoppa ner de livskraftiga potäterna i jorden så jag gjorde det. I mitten av juli. Primula betraktar jag som engångsblomma och aldrig lyckas klara mer än ett par dagar. I våras tryckte jag ner en vissen primula i rabatten och det gillade den tydligen för nu blommar den glatt. Grodan Göran har flyttat in i växthuset, igen. Visst är det trevligt i mitt växthus men jag trodde grodor  föredrog något lagom blött dike. Och potatisen då, jodå den har kommit upp.  Håhåjaja det är väl de nya traditioner

Vi packade en fikakorg och åkte till Zorns ateljé Gopsmor i Gopshus strax norr om Mora. (Jag tror Blogger har fått en orutinerad semestervikarie, allt hamnar på trekvart.)  Det är en trevlig mjuk stig genom en fin tallskog med Spjutmadammen intill. Tallsus och vågskvalp, det är fint det Han gillade skogen så bra att ha byggde en ateljé vid fäbostället  Klart det går bra att måla i en sån ateljé, med glastaket på baksidan, så det inte syns Pampig dörr, bra om man vill vara ifred Zorn samlade på det mesta, bland annat köpte han in, konstnären mannen, den här spinnrocken (skulle jag ha fördomar?). Mycket snickarglädje och fint ornamenterade och hälgrepp på trampan, det är så omtänksamt. Här kan man sitta och fika med utsikt över sjön I långa smala saker har han ställt i ett hörn, det är praktiskt, En skidstav i trä fanns det... Och i andra änden på skidstaven var det en skopa, eller? Konstig sak.

Det är lite småtråkigt i trädgården, det blir 10 äpplen på det ena trädet och det andra trädet hinner vi inte få något med av för getingarna hinner före. Sparrisen blev det inget av i år och vindruvor får jag bara några klasar. Men växthuset står kvar och där kan man ju sitta och må bra. Men det tog sin tid innan vi kom så långt. Först stod det en jättebjörk i det hörnet av trädgården. Den ville jag ha bort så jag ringde till elbolaget och frågade med gammelknarrig stämma om det var noga med de där el-ledningarna eller om jag kunde ta ner björken själv. Dagen efter kom elbolaget och fällde björken i etapper eftersom den inte fick plats på tomten liggande. Sedan byggde vi växthuset, det tog fem år. Först skulle björkroten bort ett år hade jag ett trädgårdsland i det där hörnet Men hoppet spirar och jag hade köpt fönster från en skola som bytte till isolerglas. Det här med att ha mannen på glastaket var lite äventyrligt Mågen var lite lättare