Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt.
Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok.
Undrar hur det såg ut innan
Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis.
Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn.
Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta
En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?
Jag hur gör man då? Gläder sig åt en fin kjol med svepande vidd utan plissering? Eller är det kanske lite olämpligt?
SvaraRaderaUtanför den där plisseringsateljén på Svartensgatan, som du har på bilden, såg jag stundom långa köer med unga tjejer, när jag bodde vid Mosebacke. Va, tänkte jag, har det blivit så modernt med plisserade kjolar? Men det visade sig att den omvandlats till studio och övningslokal, där populära pojkband som One Direction höll till vid sina Sverigebesök. Hundratals skolflickor skolkade för att få en skymt av sina idoler.
På den tiden dalfolket gick "ner på rombolandet" dvs Stockholm med omnejd, för att jobba kunde det kanske behövas en plisseringsatelje. Men å andra sidan är det väl knappast troligt att kvinnorna som bar murbruket och tegelsten använde "ryntatjosla" dvs den plisserade kjolen när de jobbade och det verkar de ha gjort jämt. Ja hur gjorde dom?
Radera