lördag 12 november 2016

Fiber, Veckans rubrik för lördagsbloggare

Den här veckan handlar bloggen om fiber enligt mitt förslag. Flera temabloggare finns i fliken ovan.


Det här är grannens får, jag skulle få lite av ullen att spinna av men fårabonden blev sjuk så det blev ingen klippning i höst. Det var tråkigt för både bonden och mig. Sommarullen är så mycket bättre än vinterullen. Vinterullen är ofta hoptovad och full med skräp och kiss och bajs. 


Men det finns flera fårabönder och hyggliga är dom och delar med sig. Det här är ull från Dala pälsfår, tror jag


Det finns många sorters ull och vad de här lockarna kommer från för ras vet jag inte

 

För att få bort den värsta smutsen så lägger man ullen i vatten. Inget tvättmedel behövs för det finns liksom i ullen redan. I somras använde jag vattnet att gödsla med, det är ju faktiskt dyngvatten. Bäst är det om fåren får bada före klippningen, dom gillar det inte men bra blir det.


Sedan ska det kammas, så gjorde man tydligen redan på vikingatiden. Ullkammar har dottern skrivit om här.


Nu är det vanligare att karda. Det finns kardmaskiner också, elektriska t o m. Det verkar tråkigt.



Sedan är det bara att spinna och det har vi gjort idag


Några kompisar var här på klappa-ull-helg och när vi tvättat och kardat och kammat var det dags att spinna. Jag hade förberett med mycket färdigkardad ull av diverse slag. 

Här är har jag försökt spegla utvecklingen i spinnandes ädla konst genom ett axplock repliker från dagen:
-– Gu' va enkelt det ser ut
– Hur var det nudå?
– Jamenvafan!!!
– Det gååår inte.
– Nej nu ger jag upp
(lunch)
– Hur var det nu igen?
– Jahaaa
(längre och längre tystad)
– Kolla det funkar!
– nämenvafan det gick ju så bra
– va är det för fel nudå
– Nu förstår jag, – nähä!
– Men kolla det blir garn!!!
– Va? är det slut ska vi åka hem nu?!

Det är som att lära sig cykla, och det är meditativt och trevligt, men de första tusen timmarna är man nybörjare. Nog har jag 900 timmar kvar, minst.

UPPDATERING söndag kväll
Nu har alla damerna åkt hem med varsitt, lite personligt, garn. Men nog de fått grepp om ullen, spinnrocken och garnet. Riktigt kul att se att man kan inspirera till kreativitet även om det lät hopplöst i början. 

11 kommentarer:

  1. Nog känner man igen de där kommentarerna! Men det är inte riktigt som att cykla - när man väl kan cykla, svänga och bromsa så är det ju så. Spinneriet tror jag man kan öva upp mycket mer på lååång sikt och lära nya knep hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst , det finns ju skalor i allt, något akrobatspinnande blir det ju inte än och det är en bit till det perfekta garnet, men vadå, det kan man ju köpa i affärer.

      Radera
  2. Spännande inlägg! Spinna är sannerligen ett hantverk i sig! Och ullen sen... härligt!

    SvaraRadera
  3. "Sen är det bara att spinna"... Tusen timmar verkar lite i underkant, tycker jag. Men toppen om ullspinnandet kan komma igång på bred front så att all ull kommer till användning i stället för att slängas, grävas ner eller brännas upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det hemskt att så mycket material inte används. Men det finns hopp, intresset att spinna eget garn ökar, det är väl den nya surdegen kanske. Hoppas det håller i sig.

      Radera
  4. Härligt fiberrikt inlägg! Och vad roligt att få titta in hos din dotter, vilken fin blogg! Jag har också en textildotter som ägnar sig åt fibersaker på det textila området :-) Och fårull, jag vet precis hur fåren känns i pälsen och hur fingrarna luktar efter att ha kliat dem lite i pälsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nåt visst med ull, och döttrar.

      Radera
  5. Spännande inlägg från ull till garn! Har aldrig testat själv, men tittat på när andra arbetat med ullen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket meditativt att spinna, i alla fall när man kommit fått kläm på't.

      Radera
  6. Så roligt, jag skulle också vilja vara med och träna upp de bortglömda-gömda talangerna som jag en gång haft, för minst hundra år sedan. Jag har haft egna får och då blev det ju ull att ta vara på, vilket sedan blev en spinnrock och en slända m.m. Jag hade en äldre kvinna (då, nu är jag i samma ålder som hon var då) som visade mig hur man skulle göra och det blev en hel del garn. Ett väldigt meditativt hantverk och dessutom får man så lena sköna händer.

    SvaraRadera