lördag 9 april 2016

Lördagslogg Flykt

Idag ska lördagsloggarna skriva om flykt, jag har själv hittat på det eftersom det är jag som satt teman i april. Fler lördagsbloggare finns i fliken ovan.
Men, flykt, hur tänkte jag då? Ja inte var det på Panama och brevlådeföretag och nu är jag mest bara arg.

För lite mer än ett år sedan satt syjuntan på Café Zorn och pratade om hur det kunde tänkas vara att fly från Syrien och hamna på en bergknalle i skogen. Förresten, flyr man från eller till? Naturligtvis flyr man från krig men vad flyr man till? Vet man det? Vad är det för information man fått och av vem?
Vi beslutade om att åka upp på den där bergknallen och ha syjunta där. Vi kollade med platschefen som sa välkommen och sedan var det igång.

Visserligen är jag på ett asylboende en förmiddag i veckan men jag tar ju inga bilder för jag vet inte om det är ok. Å andra sidan tas det bilder med mobiler hela tiden och jag ser bilder på Facebook men... ja hur gör man och hur ska man veta?

I början kom det några få kvinnor och det var lite skeptiskt. En av dem var Nina, en ung tjej med en ettårig son, det finns bara en på asyboendet som pratar hennes språk och nu har den flyttat. Hon var intresserad och lite blyg. Att vara intresserad av handarbete är verkligen ingen självklarhet. Men några tyckte det var kul och några ville lära sig att sticka, och att brodera var populärt.
Vi stickar på svenska men nu har vi fått lära oss att sticka på andra språk, såhär t ex. Det finns flera varianter.

Det kom flera och  kvinnor. Men vad är det som är viktigt, egentligen? Att sticka en mössa eller att ha något att göra eller att lära sig språket? Jag tror sysslolösheten är värst, och ovissheten, eller att inte kunna göra sig förstådd.

Så vi pratar och pratar. Ibland har vi Dagens Ord. Inte så ambitiöst men vi gör så gott vi kan. En gång tog jag med mig en rabarberstjälk, med blad och allt och en rabaraberkaka. Rabarber är ju ett roligt ord att säga. Alla fick smaka en bit rabarber och lära sig ordet sur, och så demonstrerade jag hur man är när man är sur. Sedan åt vi rabarberkakan och den var ju söt, så undersökte vi det begreppet. Men sen blev det problem, jag är ju inte sök. Som tur var så var Ninas baby med och han var ju söt. Väldigt många ord i svenskan betyder ju två saker, minst. Det måtte vara förvirrande.

Häromdagen kom det en mamma med ett barn som grät, mamman tröstade och gav barnet en bit choklad. Ja, sa jag, choklad är bra medicin! Då skrattade Nina på andra sidan bordet och jag blev så glad. I allt prat och surr så hänger hon med och förstår svenska, hon gör stora framsteg numera kan vi prata i telefon, det är svårt att kommunicera utan kroppsspråk.


Att fly är naturligtvis dramatiskt och vi blir upprörda över bilder på tragedier, men vad gör vi sedan? Men för närvarande är jag mest upprörd över skatteflyktingar som smiter från ansvar och moral.

Har du material över så ta det till närmaste asylboende.

9 kommentarer:

  1. Det låte väldigt trevligt med stickcafé. Jag tror det är bra när man har något för händer, som slöjdande tex, det blir naturligt med språket när det finns något att mötas över!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om inte avigt och rät är det mest användbara orden så är det själva pratandet som är värt något. En del är stickar väldigt energiskt, kanske istället för att klättra på väggarna.

      Radera
  2. Bara detta att ha något i händerna som blir något är lisa för själen. Jag försöker sätta mig in i hur det skulle vara att behöva fly men det går inte. Det blir så hemskt efter en stund att tankarna vägrar följa med. Jag har haft många kollegor och medarbetare som varit flyktingar från från alla väderstreck och jag tackar dem alla för vad de lärt mig. Att tvingas föda sitt barn utan proffshjälp i ett skyddsrum i Tjetjenien eller att torteras på idrottsstadion i Chile är bara ett par av de beskrivningar jag fått höra.
    Varje gång jag säger att jag inte kan äta havregrynsgröt utan att kräkas tänker jag på stadion i Chile där min sagesman inte fick nån mat på många dagar. Det första de fick var garanterat ingen delikatess men, oj, vad det smakade gott. I Sverige har vi mycket att vara tacksamma för och synnerligen skyldiga att dela med oss. Vi har råd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur lång tid tar det att bearbeta alla traumatiska minnen och komma till rätta i det nya livet?

      Radera
  3. PS. Och skattesmitarna skall veta sjufalt hut! Parasiter. Vatten och bröd i oeldad cell vore lagom straff. Länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något vis känns det som om de byggt ett eget fängelse av pengar runt sig. Kan man någonsin känna sig trygg om man vet att man är ett attraktivt byte.

      Radera
  4. Väldigt bra idé det där med att göra och prata. Språk-caféer är också en bra idé, men om man har något att pyssla med och prata om blir det lättare och då känns det helt Ok med tystnader också, emellanåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vad mycket man kan säga om stickor och saxar. Och tystnaden är bra att ha när orden ska sjunka in.

      Radera
  5. Den där första gången när man märker att vi pratar ju bara svenska nu! Eller när vi har ett samtal på telefon och det flyter!

    Det är en sån himla härlig känsla!

    SvaraRadera