söndag 19 maj 2013

Miralda, sjalen på gott och ont

Det är väldigt tveksamt om man ska publicera sånt här. Men ok, för att visa att det är möjligt att klara det för en vanlig dödlig och nu vet jag ju hur man gör så nu skulle jag kunna sticka en till med ett medgörligare garn.


























Man börjar med nederkanten och det blir några hundra maskor, på varv nr nio körde jag fast och fick repa upp alla maskorna, gång på gång. Sedan tog jag mig förbi det problemet och kom till romberna. Det är "Nuppor" i romberna, syns som ljusa fläckar, och det är ett elände och blir bara trassligt med mitt alpackagarn som bara glider, inte är det snyggt heller och många fel blev det.

En väninna undrade vad jag gjorde med alla jag stickar, och jag frågade vad hon gjorde med alla korsord hon löser.

Är det inte nästa lördag som bloggtemat är Tålamod?

15 kommentarer:

  1. Du måste verkligen vara tålmodig. Så fin sjal!
    jag gillar också att sticka och det blir många saker, fast inte på långa vägar så avancerat som det du stickar. Men ibland är det trevligt att bara ge bort något till nå´n vänlig själ. Ha det gott! Yvonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej tålamod har jag inte, oftast tänker jag att jag gör såhär, jag kanske har tur. Men det har jag ju inte och så får jag repa upp. Och så har jag en måg som har till motto: Det är lika bra att göra rätt från början så att det blir rätt från början.
      Håhåjaja.

      Radera
    2. Och det där med att gå bort, nje, inte om den inte är perfekt.

      Radera
  2. Vacker! Med noppor och allt. En mindre tålmodig person hade nog hoppat över nopperna och kanske lite annat också. Men vad ska du skriva om på lördag då? Och vad ska jag skriva om? Tålamod... nä, det är jag inte alls bra på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tänkte också att jag skulle hoppa över nopporna men vågade inte, det hade blivit för mycket att repa upp om det inte blivit snyggt.

      Tålamod är ju som bekant oändligt, som ämne också. Men det är tveksamt om jag hinner skriva något.

      Förslagsvis skriver du om hur du använder smarthet, gränsande till listighet, för att slippa fresta på tålamodet.

      Radera
  3. Läskigt många nuppar!
    Imponerande arbete.
    Så glad jag är att du tagit dig förbi "kommer-jag-aldrig-att-klara"-stadiet för spetssjalar.

    Din replik var klockren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läskiga var ordet, och luriga om man inte är på sin vakt, det är så lätt att plocka upp första öglan som en vanlig maska och då blir det fel. Igen, igen, igen.

      Det är ju precis det som det handlar om, att klara det, och min inställning till spetsstickning är väl mera Det-är-väl-själve-fan-om-jag-skulle-klara-det. Men man kan ju självklart diskutera vitsen med att ha en kasse stickade spetssjalar i garderoben.

      Radera
    2. Vits och vits.
      De värmer betydligt mer än färdiglösta korsord i alla fall. Och jag tror de flesta tycker att de är vackrare.

      Om du inte har några klodjur som måste hålla dessa i trim så kan du ju ha dem framme lite varstans.

      Radera
    3. Javisst, sjalar värmer bättre och framför allt längre. korsord brinner upp så fort.

      Radera
  4. Svar
    1. Ja det är ju det, dom gör ju så fina mönster så det är svårt att låta bli. Men nu är det stickstopp ett tag, tror jag.

      Radera
  5. Jag har några stycken sjalar från Orenburg i Ryssland i just alpacka. Helt underbara och tunna som spindelväv. Skulle ALDRIG ge mig på att försöka sticka en sån - du är verkligen att gratulera som tagit dig hela vägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dom sjalarna är fantastiska, och konstigt nog är dom varma fast don nästan inte är någonting alls. Såna har jag inte vågat mig på. Men jag skulle vilja försöka... kanske

      Radera
  6. Den blev jättefin! Grattis!!

    SvaraRadera