fredag 14 december 2012

Rädslor Lördagsblogg


Idag är det Olgakatt som föreslår Rädslor som tema

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd, vem sa det? Det känns som Tove Jansson.

Knyttet blev till slut mera arg än rädd och det var ganska bra.
Ur Vem ska trösta Knyttet, Tova Jansson


Men jag är rädd, rädd för det mesta så jag skulle kunna skriva spaltmeter om mina rädslor men jag ska begränsa mig till att visa två rädslor. Men mest av allt är jag ju rädd för att det ska hända barnen något.
Det är fina mönster i alla fall

På vintern är det isar som är jätteläskiga och jag föredrar att åka skridskor där det är bottenfruset, och det är det  fläckvis i långgrunda Orsasjön.

Men det är ju svårt att motstå en upplogad bana också.

Den här är jag också rädd för, det fanns minst tre stycken på jobbet och jag är så glad för zoomen på kameran. Jag höll noga koll var jag satt fötterna och en dag beklagade jag mig för en man som bor i närheten. Han blev mycket intresserad för han gillar ormar (men verkar i övrigt rätt normal). Sedan dess har jag inte sett en enda orm. Kanske mannen prövade sin nya ormpinne som han sa.

5 kommentarer:

  1. Du sätter fingret på två rädslor som är rätt vanliga skulle jag tro. Och för både isar och ormar skall man visa respekt.
    Vi tillbringar mycket tid på isarna vintertid och jag har storstor respekt för dem, känner också rädsla när det börjar bli vår och pustar ut när de är omöjliga att vandra på just innan de går upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara rädd för ormar och tveksamma isar är nog ändamålsenlig rädsla egentligen. Bor man i en skärgård så är naturligtvis det där med isen särskilt påtaglig. Både möjlighet och fara.

      Radera
  2. Ja, innan man fick barn visste man ju egentligen inte vad rädd var. Med barnen kommer en ny rädd-dimension in i livet och det är bara att lära sig handskas med den så gott det går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen en påtaglig förändring och utökning av rädslan. Och det gällde ju också att lista ut vilka olyckor som kunde förebyggas och själva förebyggandet kunde ju uppfattas som lite väl ängsligt ibland.

      Radera
  3. Jag är glad att jag inte är mamma med små barn längre. Hade aldrig låtit dem gå ensamma någonstans innan de var tio år.

    MM var ännu värre än jag - Mirren fick inte ens vara ute i vår trädgård utan att jag var med henne, och det ända tills hon var i skolåldern. Han spikade t.o.m fast pianot i väggen med vinkeljärn liksom alla bokhyllor...
    Just nu är jag glad över att jag inte bor i USA...
    Jag önskar dig en skön fortsättning på helgen.
    Ingrid

    SvaraRadera