fredag 19 oktober 2012

Något som gör mig glad

Något som gör mig glad. Det är temat för denna oktoberfredag och det är Desiree som kommit på den originella idén. Glad i oktober, hur tänkte du nu Desiree?

Det finns väl inget kul med oktober, mörkret kommer och kylan, i värsta fall snöar det också. Jag känner mig som en gammal rugguggla som bara sitter i ett hörn och surar.
Det är bara elände med oktober, se här:


Vindruvorna hann inte mogna denna eländiga sommar och inte blev det bättre i oktober. De är så sura så varken fåglar eller getingar vill ha.


Inte hann sedumen gå i blom i år heller, men se där ligger ju handsken som försvann häromdagen.


Och där hänger ett kvarglömt äpple, hur kunde jag missa det, det blev ju bara sju stycken.

Nu gäller det att överleva oktober. Det är bara att bita ihop och släpa sig igenom vintern. Någon skidåkning blir det inte, jag har fortfarande sviter efter en svårartad vurpa. Klarar vi av att skrapa bilrutor och skotta snö fram till mars och Vasaloppet så är det värsta över.
Inomhus slipper man i alla fall se dammet vilket möjligen är ett glädjeämne. Städa måste man ju i alla fall.


Men titta där, där står en korg med garn.


Och det är mycket alpacka och silke och en del kaschmir i den korgen. Silke och kaschmir är mina favoriter. Det är så härlig lyster och underbart att arbeta med. Det röda silkesnystanen uppe till häger var så vackert före starroperationen men nu är det för blåaktiga.  Grått är ju också vackert, en favorit i alla nyanser, och roströd. Det bruna är rent silke och jag undrar hur det går att sticka av det, det rinner nog iväg, det blir spännande att pröva det. 


Men jag har mera silke, ganska grovt och det tror jag att jag ska väva av, det har liksom inte mognat riktigt, det har inte talat om vad det vill bli men jag fantiserar mycket med det. Det spräckliga garnet är gamla sidensaris som repats upp och spunnits till garn, det är först i kön att bli stickat av. Jag har tröttnat på alla flammiga garner men det här gillar jag, det kommer från någon solidarisk handel. Undrar var jag köpte det?
Det blir nog kul i alla fall att få slå sig ner i höstmörkret med några härliga stickningar på gång, man måste ju ha flera att variera med och så bandväven och vävstolen. Jag överlever nog den här vintern också. Snart är vintern över och då jädrar ska jag ha en riktig sommar annars kontaktar jag ARN.

6 kommentarer:

  1. Där ser du! Det finns alltid saker som man blir glad över trots höstmörkret. Själv bryr jag mig inte ett dugg om hur det ser ut utomhus . Jag får mest dåligt samvete över att jag inte är ute och motionerar när solen skiner någon enstaka gång. Du får visa dina alster på bloggen när de blir färdiga - i synnerhet det med sarigarnet.
    Hälsningar Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst finns det glädjeämnen, men jag är en frusen ljusberoende tant, det är väl därför jag mår så bra i växthuset. Sarigarnet blir spännande att sätta stickorna i, men det kräver planering för det är nog omöjligt att repa upp.

      Radera
  2. Precis, det gör ju det.
    Små glädjeämnen överallt.
    Gillar dina bilder iaf!
    OCH, stay warm :-)
    Ha en fin helg!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har så vackra och välkomponerade bilder så jag tänkte att det behövs lite relief till tjusigheterna annars går det inflation i vackra bilder.
      Nu är det raggsockor som gäller.

      Radera
  3. Det där silkiga bruna ser ut som schamporeklam, glansigt och mjukt som om det var tvättat med ett schampo från vitamininstitutet i Schweiz, allra minst. Kan bli hur snyggt som helst, men kanske svårstickat? Spännande med det spräckliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det där kommer nog att rinna iväg, men det kan vara snyggt som effektrand i en väv.
      Sarigarnet ska jag hålla utkik efter för det är kul att sticka,

      Radera