lördag 12 maj 2012

Jag har varit i Stockholm



Elin vävde, jag känner henne.
På onsdagskvällen steg jag av tåget på Centralen och började genast längta hem. Jag störtade iväg (glömt rabatthäftet hemma, igen) till Nordiska Museet för att se vävutställningen som var fantastiskt fin. Åk dit, se och njut.

Blommar sent, som jag
Hela torsdagen ägnade jag också åt Nordiska, eller rättare sagt Nordiska Museet ägnade hela dagen åt mig. Kunniga, engagerade, tjänstvilliga människor berättade hur det går till bakom kulisserna, märkning och registrering mm.

Det här har mina rådjur missat
Sedan blev det miss i planeringen och jag fick fyra timmar över. Efter museernas stängning, med ömma fötter och knackig ekonomi. Det kändes ganska hopplöst.
Jag gick till Kungsträdgården för att se hur vackert träden blommar. Det hade blommat över och alla blombladen låg på backen.
Utom några, som liksom jag, var lite sena.

Ipod? eller bara hörselskydd?
På Vasagatan var det fina jätteplaneteringar. Det ska jag berätta för mina rådjur.

Människorna gick fort med en smartfone som en sköld framför sig och proppar i öronen, alla verkade trötta på folk.

Statyn utanför Centralen hade dragit på sig hörselskydd. 

Och till slut kom tåget som en räddare och jag fick åka hem.

8 kommentarer:

  1. Jag bodde som bekant några år i Stockholm (nåja i alla fall i StroStockholm. Det tog åtskilliga år innan jag kunde passera Norrtull mot stan utan att få ett psykologiskt slag i solarplexus: "Vad i helvete ska du här och göra?". Mitt förhållande till stan har normaliserats en aning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja när man kommer till Stockholm verkar det gälla att ta sig ifrån city fortast möjligt. Dessvärre ska jag dit igen i slutet av månaden. Men "normalisera", jag undrar lite åt vilket håll, vad är normalt egentligen?

      Radera
  2. Jag känner igen det där. Visserligen har jag kanske lite längre till huvudstade än du, vilket medför att jag får mobilisera mer krafter o fler dagar när jag väl är där. Men du milde tid så skönt det är att komma hem.
    Är lite avis på dig, för det ser inte ut som om jag kan komma upp för att se utställningen...
    får nöja mig med andras berättelser och bilder.
    Må gott.:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt, det finns ju så mycket vackert att se och fina museer - och så vill man bara därifrån. Jag kan förstå att du har svårt att komma iväg i sommar, Grattis till nya barbarnet och med så många småttingar så har du nog fullt upp. Hur hinner du väva så mycket vackert?

      Radera
  3. Såg du inte skolslöjdsutställningen också?

    http://cessistickar.blogspot.se/search/label/skolsl%C3%B6jd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst jag såg allt jag hann innan de stängde. Slöjdutställningen var rolig, rörande och imponerande. Förr fick ungarna lära sig ganska avancerade tekniker.
      Jag tänkte skicka den där sneda lilla grytlappen i ljusvekegarn till utställningen men hittade den inte. Men jag använde den som exempel när jag vikarierade som textillärare och eleverna misströstade.

      Radera
    2. Jag letade lite efter ett par osannolikt präktiga underbyxor från syslöjden, gjorda efter ett mönster som fröken Gillberg ansåg att varje ung flicka måste behärska. Har nog slängt dem.

      Men attans att jag var i Lund när du för en gångs skull var här!

      Radera
    3. Det låter som om det var rejäla brallor, jag har inte sett till dom och jag misstänker att du eller mamma lät dom försvinna i all tysthet. Men jag minns att jag sydde en "klänning" som var så tråkig så t o m Hinseberg hade nobbat den.

      Ja där irrade jag omkring ensam och övergiven bland en massa folk i stan. Gu va det var synd om mig. Men jag klarade det. Och jag kommer igen och då kan vi köra hela programmet.

      Radera