lördag 22 oktober 2011


Ångvarpbåten Laxen tillhör numera Siljansfors skogsmuseum


Ångvarpbåten Laxen, även den är igång och i sjön för första gången på flera år.
Siljansfors skogsmuseums flottningsdel är färdig och invigd.
Ånglokomobil, dvs flyttbar ångmaskin
Eller i alla fall invigt. Som vanligt var det jobb, småfix och puts i sista stund. På invigningen hade jag en dammtrasa i väskan och hann snygga till en glasskiva framför en fackföreningsfana innan gästerna kom.
Falukurirens reportage om invigningen kan du läsa här
Dalademokratens finns här.

Nu ska jag ta det lite lugnt och vila högerarmen som tydligen fick slita lite mycket med tandborsten när jag putsade ren modellerna. Och jag tänker inte försöka förklara varken ånglokomobiler eller andra föremål, det är inte min bransch, jag bara snyggade till dom lite, fast inte ångmaskinen.

Flottningsmuseet låg tidigare i Gysinge. Orsaken till att museet måste flyttas var främst att Sandvikens kommun minskade bidraget till flottningsmuseet och höjde markhyran. Många av de utställda objekten kom från Siljanstrakten. För Sandviken och Gysinge var det nog en lättnad att Siljansfors fick ta hand om museet. För skogsmuseet var det en naturlig förlängning av verksamheten och för Nordiska museet var det också en lyckad lösning. Så pass lyckad att Pensionären får byta titel och f o m måndag tituleras Medaljören.

3 kommentarer:

  1. Tjusigt! Hälsa medaljören och gratta. Och ta det nu lugnt med städningen ett tag.

    SvaraRadera
  2. hej.
    vad roligt att läsa om siljansfors skogsmuseum o det andra runtomkring. siljansfors ligger mej varmt om hjärtat. där har mina förfäder arbetat i smedjan på 1800-talet. vid mitt första besök bodde vi på vandrarhemmet. vi fick en härlig guidning av "kaj", som jag för övrigt hälsar på varje gång jag kommer upp.
    tack för detta inlägget som fick mej att minnas o glädjas, hälsningar monika i nybro- småland.

    SvaraRadera
  3. Hej
    Visst är det intressant med samhällen som Siljansfors bruk, det var så stort och blomstrande och viktigt för bygden på 1800-talet men du är det bara ett ställe man far förbi. Man märker det knappt.
    Nu stänger museet för vintern men i vår öppnar det igen och finns det möjlighet att komma och se den nya delen. Har man tur att få Kaj som guide så blir det ännu intressantare.

    SvaraRadera