fredag 19 juni 2009

Bygget


Bygget
Så äntligen började det hända saker.
Jag hade grävt ner plintar, mätt och grävt om, mätt igen och lirkat och ändrat och flyttat och det var ungefär som att lägga marksten. Det blir inte bättre än man gör det. Dotterns pojkvän som är smed brukar säga lite djupsinnigt att det är lika bra att göra rätt från början så att det blir rätt från början. Jag har mera levt med förhoppningen att jag kan ha tur. Hittills har jag inte haft det.
Maken tänkte inte fortsätta förrän alla plintar stod i givakt med exakta mått på alla ledder.
När jag hade gett upp och börjat om några gånger blev det till slut bra och maken reste stolpar och jag höll i medan han spikade. Det är ju ofta så här stora män gör saker, vi bräckliga små kvinnor får hålla i ändan, på brädan alltså. Har man dessutom, tumledsatroser så kan det bli besvärligt med själva hållande också. Det finns värktabletter.
Det började likna ett litet hus och jag var lycklig.
Maken tyckte att det var besvärligt att kryssa mellan plantorna i kryddlandet som var ju kvar. Så jag grävde upp plantorna och satte dem i krukor och flyttade alltihop till en tryggare plats. Jag är inte så bra på att bygga och i synnerhet inte ensam och maken är en upptagen karl så det tog tid att få till 12 kvadratmeter glashus. Fönstren var ganska stora med en spröjs en meter upp och sedan 30 cm fönster till. Det var ju helt ok att ha i väggarna. Men inte på taket hävdade jag. Jodå sa maken, det blir så bra så. Det kommer att regna in sa jag. Nejdå, det är kittat så det är tätt, sa maken. Kapillärkraften sa jag. Inte då, sa maken. Eftersom det var han som hade kunskap och muskler så vann han. Trodde han. När jag tvingade ut honom i växthuset efter ett vårregn förstod han inte alls hur det kunde vara vatten på golvet. Dessutom tycket han att det var praktiskt, jag skulle ju slippa vattna!
Det måste alltså vara något tätt på taket, plast t ex.
Plast inhandlades och så skulle det monteras också. Det krävs nerver när man ser sin hundrakilos make klänga omkring på ett glastak. Smedens nerver var också i dallring och han är en hjälpsam ung man och störtade till undsättning, gymnast är han dessutom.
Plasttaket kom på plats. Klart för invigning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar