Fredagar kan man njuta av Galleri Fredag, det håller Annika i, mer om det här.
Septemberlördagarnas bloggämnen har Musikanta kreerat och det första var svårast.
Men jag försöker.
Jag minns inget, inte mycket i alla fall. Det var mest långtråkigt och ensamt. Alla jobbade och stora syskonen var för stora att leka med.
Men ibland gick jag till grannen, Kallins. Dom hade
jordbruk och en kille som var lika gammal som jag. Jag minns inte så mycket vad vi
gjorde, lekte väl i största allmänhet. Jo jag minns att vi lekte kurragömma en
gång och jag gömde mig så bra så ingen hittade mig. Det blev lite tråkigt.
Rasslet från slåttermaskinen minns jag och att någon slog med lie ibland.
 |
| På den tiden var det häst och skrinda men då hade jag ingen kamera |
Och jag minns att vi var med hässjade hö, och fick åka på
hölasset och det var hiskligt högt och repet som gick över hela lasset och som
man kunde hålla i sig i.
 |
| Andra kattungar |
När kattan hade fått ungar letade vi i höet var kattungarna
fanns.
Vi var med och tog upp potatis, men jag minns inte att jag
var med och satt potatis. På åkern bredvid Hedins lärde jag mig binda kärvar
och sätta upp på en snes. Nådde jag verkligen upp? Var det någon som lyfte mig,
nej det hade nog ingen tid med. Det var nog någon annan som satte dit kärvarna,
med rätt ände upp. Hur var det nudå, var det axen eller rotänden som skulle
vara uppåt?
Men vi fick inte slå med lie och inte vara med när grisen
slaktades.
Kommer ihåg det där med att sommaren också kunde vara ganska långtråkig. Växte också upp på landet och min enda lekkamrat var den 3 år äldre systern som inte helt hade samma intressen som jag. Hon var fullständigt djurtokig, medan jag nöjde mig med en mindre dos djur åt gången, trots att vi nästan drunknade i djur hemma på vår gård. Dina minnen från lantlivets aktiviteter känns också igen, även om vi hade snäppet modernare metoder i vissa sammanhang, av naturliga skäl.
SvaraRaderaFast ju mer jag tänker på det ju flera minnen dyker upp. En del stoppar jag ner igen, men en del är värda att lyftas upp.
RaderaVi fick aldrig åka hölass eller hoppa i hö hos grannen! Det var något med att höstråna kunde gå av, eller så. Släde på vintern, däremot, det var kul! Ett par sommarbilder där du är med i mitt inlägg.
SvaraRaderaDet var inte populärt att vi hoppade i höet så det blev inte så mycket av det. Höet packade ihop och det var tydligen inte bra. Var det Kallins som stod med slädparti? Det missade jag, var jag ofödd som vanligt?
RaderaDen där bilden när jag är nersläppt i en cykelkorg ser för rolig ut.
Slädparti låter väldigt tjusigt. Det var det inte. Inga vargpälsade grevar, inga klingande bjällror, inte minsta lilla fackla. Men en stadig släde och en stark häst i skogsbruket på vintern och där kunde man hoppa upp baktill och åka med. Kanske det mest var gamla farbror Kallin som körde. Och möjligen missade du den chansen.
RaderaAschdå, slädparti som ät så tjusigt. Jag har inget minne av gamla farbror Kallin, bara Erik och så pojkarna naturligtvis.
RaderaEftersom bonden som arrenderade den lilla jordbiten som hörde till vårt sommarhus inte bodde där var det ingen som brydde sig om vi lekte i höet. Vi fick också åka med hölasset när det var dags, det var väldigt roligt. Man hade inte så stora pretentioner på den tiden...
SvaraRaderaEftersom jag redan läste innan jag började skolan minns jag aldrig att jag hade det tråkigt. Var det regnigt så låg man inne på soffan och läste böcker i massor - eller Allers noveller när jag blev äldre. Och som din syster ritade jag jämt och lekte med egna självförfärdigade pappersdockor. I tioårsåldern fick jag ett herbarium och sen samlade jag blommor och pressade i herbariet hela den sommaren.
Gamla Allers, ackja, den låg vi och läste på sysslingens mormors uthusvind. Jag var utlånad dit några somrar.
Radera