Köp inge brännvin till pappa…

Köp inge brännvin till pappa…

Och inte till mig heller.

Vi har lite problem med spriten i det här huset nämligen.

Det är inte så att vi är så värst törstiga av oss. Dessutom är jag är ju allergisk mot rödvin. Och här i skogsbrynet gäller det att hålla sig nykter, rätt som det är ska man köra bil. Den sista bussen går i sjutiden på fredagskvällen och nästa kommer på måndagsmorgonen. Ska man någonstans så blir det till att ta bilen eller cykla, en halvmil minst.

Inte är det så lyckat att dricka någon form av alkohol när man stickar eller väver heller.  Och pensionären, f’låt Medaljören är mestadels på språng eller jobbar med något.

Nej problemet är att barskåpet är fullt.

Det är inte exklusiva viner och uråldrig cognac och whiskey som står där och trängs, acknej, det är diverse mystiska likörer och konstiga saker som ungdomarna lämnat efter sig, bl a.

Det bär mig emot att säga till att nu får ni komma hem och ta reda på resterna. Dom verkar ha samma problem som vi, det förblir odrucket.  En del flaskor har varit med på några flyttar, punchen bl annat, den har varit här förr.

Äter dom aldrig ärtsoppa?

Kan man baka kakor på valnötslikör? Och vad gör man med en estnisk likör som sägs hjälpa mot allt utom alkoholism och svartsjuka? Ingen av oss behöver medicin för någondera.

Och jag är för snål för att hälla bort det.

Tips?

Spetssjal

Det är kanske inte så dumt med lite planering

Hur kunde jag glömma? När jag kom ner i källaren hittade jag den senaste spetssjalen som jag blockat på ett par liggunderlag. Golvvärme är bra när man blockar stickat, och det var ett par dagar sedan jag gjorde det.

Fria fantasier i hela sjalen, ingen som helst planering, bara testat hela tiden. Bra blev det inte men det kunde blivit värre.

Den första och andra delen stickade jag: omtag, ta ihop 2 och ta ihop 2, omtag. Det blev väldigt elastiskt jämfört med mönsterfigurer som jag stickade därefter. Mönstret drar ihop den delen och blir inte bra.

Garnet är lite för hårt och stickigt för en sjal också men jag gillar färgen.

Helgens nöjen

Hela helgen går åt

Ibland kör dit ihop sig nåt alldeles förbaskat.
Dels har det kommit en massa roliga tidningar och jag vill göra chokladgodis och garva skinn (dvs lära mig) och planera trädgården och Gudrun Sjödén-katalogen glömde jag nästan att det var en klädkatalog för det var så fina bilder från Carl Larssongården.

och det är inte allt

Och så borde jag ta itu med juleljusen, hälften funkar, dvs hälften på varje slinga. Vad gör man med det? man kanske kan väva in det i en varp och använda det till ljusvägg? men då är det väl bra om hela funkar kanske. Och är en hyfsad färg och inte kallt blåvit.

syjunta, tror jag

Det är något lurt med den vänstra koppen

I morgon ska det vara syjunta här hemma. Jag vet inte riktigt hur man gör men det ska nog bli trevligt.  Det kommer en massa kreativa människor så det ordnar nog.

Troligen ska det drickas kaffe också, så jag har förberett mig lite.

Det är en nåldyna. Fatet är fastlimmat och koppen är fylld med en
påse sand och ett kaffebrunt tyg.

Vitlöken som inte

Hårdfrusen jord, ( fryst, frusen, frysen?)

Vitlök ska sättas i jorden sent så den inte börjar gro för tidigt och eftersom det inte har varit kallt, så värst, så blev det inget av med den sådden.

Förrän i går.  Då var marken frusen och jag kom ingen vart med min lilla spade. 

Men hällre brödlös än tandlös, eller hur det var, jag hämtade den gamla isborren som vi brukar gripa till när marken frusit.

Jag vann!

Det är en fördel om inte grannarna ser när jag står och borrar med en isborr i trädgårdslandet. Dom kan börja undra.

Men när du ändå är här så kan du väl kolla länken på inlägget nedan, det är så fint. Ljudet på!

Kattduett

En underbar gosskör, bara njut.
En del kan hålla sig för skratt, men inte jag

Julklappstips mm

Bra faktaböcker är guld. Men kan man tänka sig någon töntigare titel än Hemmets handarbetslexikon? I 20 band! Den är alldeles underbar och tar upp, inte allt men det mycket när det gäller textila tekniker, textil historia och textil konst mm. Tre sätt att sticka hälen på sockor t ex. Får man tag på den komplett så har man gjort ett kap. De första 4-5 delarna är lätta att hitta, det är sedan det blir svårt.

Nästa kap är Stickboken av Maria Natter, ICA förlag. Där får man veta hur man lägger upp en stickning, eller virkning för både högerhänta och vänsterhänta. Varje textillärares dröm, för att inte tala om vikarien. Sedan fortsätter boken med instruktioner i avigt och räta maskor, resårstickning, patentstickning, hoptagning, flätor, spetsmönster och mycket annat. Det finns både diagram, teckningar och foton. Det är så pedagogiskt så man blir alldeles imponerad.

Och sedan ska man sticka något och ibland är det svårt att ha koll på var man ska börja med ökningar eller mönster. Då finns det fiffiga stickmarkörer men de är dyra så då kan man sno ihop några själv (eftersom de arbetslösas köpkraft minskat med 100 kr/dag på 10 år, surt noterande)

Lite ståltråd, några pärlor och en avbitartång och en rundtång, en plattång är bra att ha men inte nödvändig.

Nu känner jag mig nästan som 365 saker du kan slöjda.

Konstiga vävstolar

Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma?

Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta. 

J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar

Såhär ser själva kontramarschen ut.

Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt. 

Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av...

Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp från 70 talet satt det i den. 

Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver stora plädar.

Sedan köpte jag en vävstol med horisontell kontramarsch, den var svår att förstå sig på, jag fick tillkalla hjälp.

Henning är inte som andra bandvävstolar,
men välgjord

Därefter kom Henning, ett underverk till bandvävstol. Jag har letat uppgifter om Henning men det är tji, någon har någon gång vävt ett band i den men sedan har jag inte hört ett knyst om den vävstolen. Tveksamt om det var någon succé, man kommer ju ganska långt med en bandgrind också, men man kommer verkligen ingen vart med Henning för den är tung och tar mer plats än en bandvävstol brukar göra.
Sedan kom dottern hem med en vävstol som är det klumpigaste jag sett, Mycket ved! sa jag och dottern morrade.

Jag har intressanta vävstolar, finns det några vävstolsforskare därute?

Rosengång

Kräver koncentration

Nu har jag kommit igång med rosengången. Äntligen.

Problemet är bara att det otroligt vackra mönster jag såg och blev inspirerad av inte alls är vackert längre. Det är rent ut sagt grovt och klumpigt.

Så nu får jag tänka om.

Det ska vara lite tunnare, lite nättare. Hur det nu ska gå till i ett ylledraperi. Och det ska vara ljusa nyanser hela vägen. På bilden är det bara prov, jag försöker komma fram till hur rosengång fungerar, det var ju ett tag sen sist, 40 år – drygt, eller vänta liten nu... Nej nu vill jag inte räkna mera det blev för mycket, jag måste nog sätta mig och sticka några lugnande varv.

Pandasjal klar

Pandasjalen är klar, den blev väl lite sisådär. Troligen gör den sig bättre i flerfärgat garn.

Lisbeth på textilkonst tipsade om Katarina Bahwahs hemsida den fick mig att nästan tappa andan, där kan man snacka om stickning! För att inte tala om vävarna. Alldeles underbara.

Kerstin och Annika som jag fick följa med till vävmässan, dom vann minsann en väska i tävlingen med vävtekniker. Väskan var vävd av videoband och riktigt rolig. Och naturligtvis var jag till återvinningscentralen med tre kassar videoband på sensommaren för nu skulle det röjas. Det ångrar jag nu.

Vem kunde ana att gamla inspelade disneyband skulle komma till användning?

Ingen ordning på häxorna.

Nej nu får det bli rättning i leden här.

Här dräller det häxor lite hipp som happ och godis ska de ha.

Var det inte häxhelg förra helgen när det var Hallowen? Och så kommer de på nu Allhelgonadagens kväll! Samma sak var det i påskas.

Nej jag drog ner min häxhatt och väste åt dem att de var ute en vecka för sent, men som tur var hade jag inte smällt i mig allt godis så det fanns lite kvar åt dem.

Men de fick inget av blåbärstryffeln som VävAnnika kom med smakprov och recept på.  Spökligt gott.

Blåbärstryffel

175 gr mörk choklad

1 dl vispgrädde, men jag tog cermé fraiche

¾ dl mörkt muscoadosocker

2 msk smör

1 dl blåbär

råsocker till garnering

Hacka chokladen och lägg i en bunke. Koka grädde, socker och smör och häll över chokladen, låt det stå tills det smält. Rör ner bären.

Häll upp smeten i en pappersform, Annika föreslog en mjölkkartong delad på höjden, så det blir som en lång låda alltså. Ställ det svalt, slicka bunken. När smeten stelnat skär man den i fyrkanter och vänder i råsocker.

Formsvacka

Nu skulle ni fått se på fan men orken tog slut.

Rosengångsväven är klar att börja väva på. ”Lekväven” i källaren är bara att solva och skeda. Men det tog stopp. Hungrig är jag också, det får bli yoghurt.

Och jag vet vad det beror på, först ett besök på Arbetsförmedlingen för att göra handlingsplan vilket är det mest meningslösa som uppfunnits i den branschen. Därefter har jag varit anhörig och sett till att gammal trött sjukling kom till sjukvården.

Vet ni att vid sjuktransport är det en chaufför och ingen vårdpersonal? Det förutsätts att patienten ska kunna ta sig ut till bilen mer eller mindre för egen hand, dvs fot. Det gick inte så nu har jag burit bår, ganska tungt faktiskt. Bara båren vägde 20 kg. I ambulans är det två personal.

Det enda jag orkar göra åt bloggen idag är att byta vinjettbild, det var ju på tiden.